söndag 13 maj 2012

Rytmen på landet

Efter en och halv månad på landet så har jag kommit in i en skön rytm. Det är det här som jag har längtat efter. Efter jobbet kommer jag inte hem alldeles urlakad som jag gjorde i stan, utan jag har både tid och energi till att orka göra saker. Känslan är ny och ibland kommer jag mig inte för att göra något, för att jag är van vid att jag ska vara trött när jag kommer hem och att det snart är dags att lägga mig. Men så är det inte nu och jag börjar sakta vänja mig vid det, härligt!

Jag har haft torpet i 6 år, men jag har aldrig kunnat njuta av hela våren som jag har gjort nu i år och jag har inte missat någonting. Jag har fått vara med under nunneörtens hela blomning, jag har upptäckt att jag har en hägg på tomten (har alltid undrat vad det har varit för träd...), jag har bråkat med min lilla väg som har varit alldeles för blöt (kanske är den lika blöt varje vår?), jag hann elda upp rishögen före 1 maj med råge och jag har sått frön i min köksträdgård och kunnat vattna varje dag sedan dess.


Jag har köpt en matkompost också och himla ful är den! Men sophämtningen blir billigare och så kommer jag få en jättefin kompostjord till min trädgård. Jag älskar att göra växtstöd av sly, för det första så får man användning av slyn istället för att kasta eller elda upp den och sen blir det så snyggt i min torparträdgård. Givetvis klädde jag in min kompost på samma sätt.


Snart drar äntligen utbyggnadsarbetet igång. Jag ska bygga ut huset så att jag får ett badrum och ett sovrum. Det är många detaljer som ska tänkas igenom och planeras, en hel del entreprenörer som ska anlitas och nu har jag alltså kommit så långt att byggandet snart börjar. En liten del av arbetet kommer jag göra själv, vilket jag verkligen ser fram emot. Och något mer som jag ser fram emot är att få ett badrum. Just nu duschar jag i trädgårdsslangen, i kallt vatten dessutom - det ni.

söndag 22 april 2012

Från fönsterplatsen

Min hund är bortskämd. Både i stan hade han det och här på landet har han det, en alldeles egen fönsterplats. I och med flytten så fick hunden ny utsikt från sin fönsterplats, jag vet inte vilken har föredrar. I stan gick det förbi andra hundar, här på landet gör det inte det. Här på landet kan han se någon katt slinka in på tomten eller i allra bästa fall ett rådjur, det hände inte i stan. Oavsett så tror jag ändå att hunden har det bra där på sin alldeles egen lilla plats.

Vedspisen knastrar

Idag har varit en dag med grått och regnigt väder. En dag när jag har varit inne mycket och kurat. Tänt eld i vedspisen, gottat mig i nya Gård & Torp. Haft låg energi, bara försökt att vara.

När jag ändå eldade i vedspisen så passade jag på att laga min lunch på den. Det är en av de saker som jag uppskattar som livskvalitet här på landet, att kunna tända en brasa och känna doften och höra knastret som bara en eld kan skapa.

Hoppas att ni också haft en mysig söndag! Trots tråkigt väder.

lördag 21 april 2012

Vacker som synden

Skamfilad och nött. Enkel rokoko. Jag tycker att den är så vacker med sin originalfärg och dess gamla spegelglas. I rätt rum och på rätt vägg kommer den smycka som en riktig juvel.
Tanken leker med hur många och vilka som har tittat sig i den här spegeln under dess dryga 200 år...

onsdag 18 april 2012

Onödig oro har blivit nödig oro

Redan innan jag flyttade från storstan och ut till landsbygden så var jag medveten om den. Jag kände till att den fanns och jag oroade mig något. Men eftersom en sån förändring i livet med att flytta 15 mil bort och att ändra livsstil från storstadsbo till lantis i sig kan vara något oroande, så tänkte jag att det var både onödigt och dumt att oroa mig ytterligare.

För er som inte vet om det, så lever jag just nu ganska primitivt. Jag har utedass. Jag har absolut inget emot det, från tidig vår till sen höst så går det alldeles utmärkt för mig att sitta där. Så har jag tyckt i flera år. Men om jag ska vara ärlig så kan det någon gång vara mindre roligt med utedasset och "mindre roligt" har faktiskt blivit väldigt påtagligt nu.

Den som jag var medveten om innan flytten och som jag försökte låta bli att oroa mig för, den kan jag inte låta bli att oroa mig för längre. Den har blivit alldeles för närvarande och närgången. Det handlar inte om utedasset eller om besöken på utedasset, det som oroar mig är den korta promenaden i kvällsmörkret för kvällens sista dassbesök. Jag går spänt med ficklampan lysande hit och dit för att se att inget gömmer sig i kanten utanför lampans sken och jag spetsar öronen för att uppfatta det minsta lilla ljud. Chili skuttar iväg utanför ficklampans sken och jag ber om att det inte är sista gången som jag ser honom. Oron som jag tidigare tyckte var både dum och onödig, den oron har nu högst påtagligt blivit en nödig oro. Jag har börjat hoppa över kvällens sista... ja, ni vet.

Vad handlar nu allt detta dravvel om? Jo, här i Västmanland har vi VARG. Det är vargen jag oroar mig för. Vargen, eller rättare sagt vargarna (för de är ju minst en hel flock), har inte bara setts på olika platser här i Västmanland utan de har även blivit väldigt närgångna mot både människor och hundar. Vargar har setts på gårdar och vid bostadshus. Vargar har iakttagit och förföljt hundägare. Vargar har attackerat och ätit upp ett flertal hundar. Det finns hundägare som inte längre vågar gå sina skogspromenader och föräldrar som inte vågar låta sina barn gå ut när som helst.

Och jag då? Jag vågar än så länge i dagsljus gå mina skogspromenader med Chili, men jag vågar inte gå den korta kvällspromenaden till utedasset.

onsdag 11 april 2012

Förresten, hur gick det med allmogedörren?

Jodå, grannen och jag har nu baxat in den i mitt gamla kök. I väntan på renovering (som en del annat). Efter det kommer dörren sitta som en smäck i mitt almogetorp!

Det är på landet det händer

Om nu någon skulle tro att man har tråkigt och att ingenting händer på landet, så tror den helt fel. För det är här på landet som det händer.

Idag t ex så har jag haft en mindre brandsvåda i köket, det var väl lite oplanerat kan man säga. Min granne och jag satt och fikade och myste med levande ljus och vedspisen knastrande i köket, när vi fick för oss att gå in i rummet bredvid för att mäta med tumstock och planera för ny dörröppning, flytt av platsbyggt skåp, bygga igen nuvarande dörr och flytt av trappen (som sagt, det är här det händer saker och allt detta kommer säkert göras i ett svep också). Jag fick en känsla bara och gick in i köket igen och - ja, där försigick en mindre brandsvåda på köksbordet. Inget roligt, men det hade kunnat gå värre.

Idag upptäckte jag även ett nytt trädgårdsprojekt, även detta oplanerat. I allt regnande, det har regnat i princip i två dagar nu, så har ett mindre träd eller en större gren (beror på hur man vill se det) gått av. Som tur är har jag ju en motorsåg. Fast jag har bara inte vågat använda den än...